Just keep walking

Just keep walking they said. Just keep walking, it'll be better.

And I did. I walked the road. Sadness, pain and loneliness followed.

Just keep walking, they said. It can only get better now. Keep on fighting!

And so I did. Not for a second asking myself why.

Every morning waking up, thinking why should I leave my bed?

I could never answer the question, but I got out of bed every day.

Now I know, now I’ve realized why.

I really had no reason to leave my bed, no I didn’t! Sad but true.

I was afraid. Afraid of being seen as week. Afraid of judgment.

I only got out of bed because it was expected of me.

Now I know, but I’m still afraid. Knowing what the problem is doesn’t make it go away.

But it makes the aim sharper in the fight against the problem.

//Lady IceRose

Depression är ett allvarligt och verkligt problem, och det blir inte bättre för att man känner sig betraktad som lat av omgivningen. Varje morgon vaknar man upp med en känsla av att man inte har en enda anledning till att lämna sängen. Det känns som om det inte finns någon mening med någonting. Vad än den rationella tanken säger så håller inte känslorna med...  

Bilden är tagen för några år sedan, när det faktiskt kom snö...